Johnny Cash, The man in black
De är någon som jag verkligen beundrar.
Har nog länge gjort de också, men just ikväll när jag såg på dokumentären om honom, (Johnny Cash - at Folsom prison)
så fick jag verkligen en tanke ställare.
Min första tanke va "tänk om alla var som han?".
Han var en man som verkligen kämpade för de han ville ha, June Carter.
Han tog sig upp från sin svåra period med droger och knart, fick uppleva livet på nytt, skaffa barn, gifta sig & få en rejäl comeback. Men, framförallt för att uppnå sin framgång så gav han aldrig upp. Han jobbade som dörrknackare, men utan större framgång till den dag han såg en man kallad Sam Philips som ägde ett skivbolag kallat Sun Records, han i stort sett tvingade Sam Philips att lyssna på honom & de gjorde han bra, för den här Sam insåg att Johnnys rös hade något unikt & hans gäng "The Tennessee Two" hade bra sound.
Och så började hans karriär, han gav aldrig upp.
Han trodde bra om allt folk, hjälpte folk även om han inte kunde göra allt, så försökte han.
I sina unga år dog hans äldre bror och hans far tyckte att "wrong son died", vilket ni vet ni som sett filmen "Walk The Line". Hur skulle de kännas att höra? Han fick i stort sett skulden för att hans bror dött pga att han inte varit där när olyckan hänt.
Men han stod på sig och skrev istället låtar om sin sorg, sin bror och gjorde fina sånger, som idag kanske är några av dom kändaste, han skrev massor med låtar om vad han kände.
Låtar som dom flesta hört, dom flesta människor har iallafall hört 1 låt med Johnny Cash, eller hur?

Men till saken att göra i den här dokumentären så berättades de om när Johnny gjorde sin comeback efter drogerna och han ville göra en spelning på Folsom Prison, ett fängelse alltså.
Han fick sin vilja igenom och han spelade på Folsom Prison och de blev fler än en ggn.
De stora som tog i mitt hjärta var när han hjälpte en "fånge" att bli känd, att komma igenom med sin musik.
Dagen före han skulle spela på Folsom Prison så fick han ett textmaterial som var skrivet av den här killen (kmr inte ihåg hans namn) men killen själv visste inte om att Johnny fått texten, men följande dag sjöng Johnny den låten i Folsom Prison. Killen blev så glad att han hoppade en halv meter rakt upp i luften och Johnny tycktes sig se något i den här killen, han kunde sjunga, han kunde skriva låtar. Så allt gick som de gick och de slutade med att Johnny pratade med guvenören och den här killen blev villkorigt frigiven på de villkoret att Johnny tog "hand" om honom.
Allt gick väl bra en tid & tack talet från den här killen till Johnny gjorde honom tårögd och rörd.
Allt slutade tyvärr med att killen tog en överdos och dog, "han klarade inte riktigt av livet utanför murarna" som dom sa i dokumentären.

Frågan i sig är ju hur många kändisar eller vilka "vanliga" människor skulle göra så mycket för en kille i fängelse?
Bara de får en att undra, skulle jag själv till exempel hjälpa nån ur fängelse osv? De är jag inte så säker på isånafall skulle de vara någon inom min släkt eller familj (INTE FÖR ATT NÅGON AV DOM SITTER I FÄNGELSE), men ni förstår hur jag menar?

Men, jag säger inte att Johnny Cash var den perfekta mannen, han hade sina brister med antar jag, han ljög och han höll på precis som alla andra, antar jag. Men de jag menar att så mkt han kämpat, så mkt han hann med i sitt liv, att han kom tillbaka med en stor comeback och klarade av sitt liv från å med sista ggn han blev drogfri osv, de är riktigt otroligt.
Han dog inte som 25 åring, utan han dog 5 månader efter sin fru June Carter, han dog som 71 åring ungefär (1932 - 2003). Han klarade sig genom livets gång.
Han gjorde många glada och de gör han fortfarande genom sin musik.


Nä, han är någon som jag känner mig inspererad av.
Att aldrig ge upp, vare sig om kärlek eller framgång.


"Hello, I'm Johnny Cash"

Låt de ta den tid de tar.

De va allt för mig ikväll,
och min åsikt.

Allt jag kan säga är att han är någon jag alltid kommer se upp till.
Och så äre nog verkligen.

Gonatt på er,
sov gott.