I hate to feel scared, I hate to feel so helpless.

Jag är ofta rädd.
Rädd att något ska hända,
speciellt inom min familj.
Är rädd att något ska hända min familj,
eller något annat.
Direkt T.ex. när pappa hosta eller när mamma säger att hon ha ont, eller att jim ska köra bil någonstans långt.
Eller exakt vad som helst, så är ja orolig.
Vill t.ex. att dom ska sluta röka, de vore en önskan värd hur mkt som helst, skulle göra vadsomhelst för de.
Menmen.

På kvällen när man ska sova, så ligger man alltid å lyssnar.
Förut va vi som dom 4 musketörerna kändes de som, allt gjorde vi tillsammans typ.
Nu äre som inte så, vill så gärna bara få tillbaka de.
Nu menar ja inte att mina föräldrar skilt sej eller att vi är ovänner i familjen.
Utan bara att ja saknar hur saker varit, när man va 5år.
De fanns som inga bekymmer.
De var dom 4musketörerna.




Harebra allesammans,
my family is the greatest. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Du heter?:
Komma ihåg dig?

E-postadress: (Bara jag som ser den!)

URL/Haru en blogg?:

Såå, vad hade du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0